Vi gör alla, även chefer, redan idag mer lärande på distans än vi tror. Och när vi letar efter vad som fungerar, ser vi att tre saker avgör om distanslärande blir roligt.

Traditionell online-learning lider av lågt engagemang. I tre månader har vi frågat människor vad de anser om digitalt lärande, och det visar sig att få människor känner superstarkt för om utbildning blir bättre eller sämre när den ges online. Chockerande för alla oss i the Ed-biz. Reaktionerna är riktig mellanmjölk.

Why, why, why? Ett skäl är att normala människor har en oklar relation till allt lärande. Att lära sig är lite som frukost. De flesta lär sig något varje dag, men få gör en stor sak av det. Det är något som bara sker. Några går dock och lägger sig på kvällen, med tanken ”jag längtar till frukosten imorgon”. Och några går och lägger sig och ser fram emot att få lära sig mer imorgon. De andra bara tuggar i sig på väg till nästa möte.

Online-learning är inte heller något vi alltid tänker aktivt på – vi bara gör det utan att tänka på att det är det vi gör. För medan de flesta inte varit på en kursgård det senaste året, har nästan alla lärt sig något online. Över en tredjedel av alla vuxna har gått någon slags kurs på nätet – fotografering, mjukvara, säkerhetcertifiering, klassisk musik – och alla har någon gång lärt sig något på nätet. YouTube, Ted, bloggar, Quora och podcast, det är nutidens distansskolor.

Vad gör distanslärande roligt?

Den här dagliga online-lärandet kan hjälpa oss att förstå vad som får lärande på distans att fungera. Och då ser vi att tre saker verkar vara viktiga för de som lär sig.

  • Det är användbart. Hur stickar man det här mönstret? Hur lägger man om ett brännsår? Hur styckar jag en kyckling? Hur får jag just mina medarbetare att lyssna? Man vill gärna testa, öva, hålla på med något på riktigt och inte bara lyssna.
  • Bite-sized portions. Varje liten fråga man är nyfiken på, kan besvaras. När man själv får ställa frågorna, blir det inte ”Lär mig allt du vet om segling”, utan ”Hur trimmar jag när jag kryssar?”. Eller ”Hur genomför jag ett bra distansmöte på Skype?”
  • Man styr lärandet själv. Under en vecka sätter man av tid när man kan, kanske fyra korta videos om fotografering i motljus, en blogg särskilt om komposition i motljus och någon timmes egen fotografering. De flesta har lättare att passa in det, än en halvdags fotokurs.

De här tre sakerna är karakteristiska för att vi alla, även chefer, ska tycka om att gå kurser för att lära sig. Slutsatsen enkel:  Online learning måste kännetecknas av just dessa saker. Att bara ”översätta salsutbildning” går inte, för hur bra salsutbildning än är, så är den (1) styrd av andra, (2) ofta svår att använda i vardagen och (3) den kommer i långa sjok, två eller tre eller fler dagar, innan man kommer tillbaka till sitt jobb igen. Det gäller kanske särskilt om man lägger till blended learning-moduler utan att frigöra sig från salsmodellen.

Ett högt satt mål?

Målet är att cheferna ska älska sin online learning. Gör det du älskar, älska det du gör, och om vi ska få chefer att utbilda sig online måste vi få dem att älska det. Starkt ord? Visst, men vem går och längtar efter bara ljummen mellanmjölk till frukost?

Kunskap är makt, men det är generöst att dela med sig:

Lämna en kommentar