Digital utbildning kräver kortare utbildningsmoment

Runt sekelskiftet…

  • var möten oftast fysiska möten på minst en timme
  • gick man femdagarsutbildningar på kursgård
  • försökte man första gången lansera stora e-learning utbildningar

Alla de här hade en sak gemensamt: De sågs som enstaka händelser, fast de i praktiken innehöll massor med interaktioner. Vi talade om ”mötet”, ”utbildningen”, ”e-learningen” och tolkade dem som ett sammanhållet tillfälle. Vi talade om ett möte som ”ett” möte – som sedan följdes av andra möten.

Varje möte bestod av många små interaktioner

Ändå är det lätt att se att det här "mötet" bestod av många små händelser. I ett fysiskt möte reste folk in; man tog kaffe; folk presenterade sig, lyssnade till agendan, ställde klargörande frågor, la till på agendan, gjorde utskrifter, tog pauser, och allt det var innan ”det egentliga mötet” ens hade börjat. Med Femdagarsutbildningarna var det likadant. De hade 3-4 moment varje dag, minst, kvällspass och tid för egen reflektion och varje sådant moment bestod av kortare avsnitt. E-learningutbildningen bestod av många klickbara bilder, i långa sekvenser, som avslutades med några quiz-frågor som man måste svara rätt på.

Förberedda fysiska möten kunde vara riktigt bra, och kursgårdsutbildningar höll folk vakna hela veckan. Så varför blev aldrig E-learning-modulerna bra under den här tiden? Varför kunde man inte skapa en bra digital utbildning redan då?

Långa pedagogiska moment blir korta

Svaret ligger i, tror jag, hur långa man gjorde de olika modulerna och avsnitten, när man försökte få e-learning att efterlikna fysiska utbildningar. Även om man bröt ned ett fysiskt möte i sina minsta beståndsdelar, så var varje del ganska lång, minst en halvtimme. De flesta kursgårdsutbildningar bröts ned i halva dagar eller två-timmars pass. Men när man gjorde samma sak med e-learning, så fick man avsnitt på uppemot en halvtimme eller timme. Det upplevdes som för långt - ett dåligt pedagogiskt beslut.

Några år senare revolutionerade TED-talks hur vi såg på pedagogisk längd, när de slog fast sin 18 minuters gräns. Och samtidigt sprang utvecklingen vidare på Youtube, där filmerna snabbt sjönk ned mot 2-3 minuter.

Med låååånga pedagogiska pass spelar det ingen roll att man gör e-learning mer interaktivt, använder bättre gränssnitt, utvecklar gamification och tar in mer video. Allt det där är bra, men det är först när vi anpassar den pedagogiska längden till online-situationen som vi kan fånga deltagarens intresse.

För att konstruera bra online-learning, måste vi skapa korta pedagogiska moment. Den pedagogiska utmaningen är inte att ”få människor att sitta kvar i en halvtimme”, utan att ”dela upp kunskapen i mycket korta avsnitt”. Om några år kommer vi att tala om en ”utbildning”, men tänka oss den i många en-till-två-minuters aktiviteter, där deltagaren håller intresset uppe i nästan varje sekund. Bra utbildning kan fortfarande vara lång som ett maratonlopp, men det måste vara ett maratonlopp där deltagaren är engagerad i varje steg.

Kunskap är makt, men det är generöst att dela med sig:

Lämna en kommentar