Jag har aldrig träffat en bra chef som inte kan kommunicera. Och jag har träffat många chefer som skulle kunnat vara bra – om de bara kunnat kommunicera. Bra chefer och ledare har knäckt koden till vad kommunikation innebär för chefer och medarbetare: Målet med prat är att få kollegorna att lyssna genom att få dem att känna sig hörda.

En av chefens grundläggande uppgifter är att informera om vad som händer, att meddela sig både nedåt och uppåt i organisationen. Om det här finns det mängder av studier. En chef ska till exempel tala sanning, och vi blir snabbt skeptiska om vi märker att det svajar lite lögner runt våra ledare. Men även om information och fakta är viktiga, så är de inte, upprepar inte, det viktigaste i chefens kommunikation. Och det är riskabelt för chefer att nöja sig med fakta, eftersom de kommer att tappa både energi och medarbetare när de gör sin traditionella chefsinformation. Kraven är högre än så: En chef behöver också kunna påverka människor med sina ord, få andra att känna något och få dem att förändra sig. Och hur når man dit? Hur ser kommunikation ut som påverkar människor?

Tänk på de ledare som är stora kommunikatörer, de som berör och påverkar människor. Det finns sådana ledare i många organisationer, för det är en talang som uppskattas. De här ledarna finns också i historien, i politiken och de finns kanske bland de vi själva känner. De som hittar orden som berör andra människor. Vad är det som de gör för att slå an en sträng hos oss? Informerar de? Vad gör de mer än informerar?

De här talarna når fram till oss genom att man känner igen sig i vad de säger. Kanske säger de något som vi håller med om, kanske säger de vad vi tänker, och säger det så mycket tydligare. När en stor talare talar till människor, ger hen dom en röst som de inte hade förut. Det är detta som är kärnan i stor kommunikation – att man känner sig hörd.

Vi, medarbetarna, vill följa de ledare som kan ge oss en röst. Vi människor kanske inte alltid vill lyssna men vi vill bli hörda, och en stor talare kan få oss att känna oss hörda. Det är det som de gjort genom historien, från Jeanne d’Arc till John F. Kennedy och Martin Luther King. Greta Thunberg. Alla blev en röst för miljoner tysta människor.

Men om man nu inte vill vara en stor talare?

Att träffa så rätt är naturligtvis svårt, och alla kan inte bli den här typen av kommunikatörer. Det går att vara en skicklig chef och ledare utan att vara en stor talare. Men, här kommer det fina, alla ledare kan få människor att känna sig hörda. Alla kan ge medarbetarna en röst, och i slutändan är det detta som avgör om medarbetare förstår kommunikationen, tycker om målen, vill förändra sig. Det är skälet till att ord som ”dialog”, ”samtal” och, för all del, ”kommunikation” används så mycket i ledarutveckling, för att de är metoder att få medarbetare att bli hörda. När de blir hörda, blir de påverkade, de känner något och de kan börja vilja förändra sitt beteende. I det här perspektivet, blir ”information” verkligen bara en liten del av kommunikationen.

Så ledarutveckling måste hjälpa chefer och ledare att bli bättre på att samtala, och ge dem metoder och verktyg för att bli skickliga på att prata med andra människor. Ibland sker det samtalet face-to-face, men allt oftare sker det digitalt via mail och andra forum. Bara den som kan föra ett bra samtal med människor, kan bli en stor talare. Och kan man föra bra samtal med sina medarbetare, behöver man oftast inte vara en stor talare. En stor sam-talare är lika värdefull. Då kan man få kollegorna att lyssna genom att få dem att känna sig hörda.

Kunskap är makt, men det är generöst att dela med sig:

Lämna en kommentar