I en artikel från förra sommaren, i Harvard Business Review, presenterades resultatet av över 8.000 stycken 360-undersökningar; alltså chefer som blivit bedömda av sina medarbetare. Men det var faktiskt läsarkommentarerna efter artikeln som var det mest intressanta, för där fanns en bra diskussion kring vad en chef och ledare egentligen fyllde för funktion. Kommentatorerna kunde delas in i två läger, och de målade upp var sitt ledarideal.

Vi tittar på ett citat som representerar de första av de här två idealen.

”Leadership is an ability to have other people follow you to hell and back and die for you, if necessary.”

Bra chefer och ledare förändrar hela världen och skapar en kult av följande medarbetare. Det doftar lite krig, djungel och öken av det citatet, men det är inte ovanligt att vi ställer de kraven på våra chefer, och på oss själva.

”Jag vill vara den viktigaste personen i rummet”

Ibland kommer deltagare till chefsutbildningar och har med sig ett sådant ideal. Det finns en lockelse i att vara den viktigaste och mest beundrade människan bland alla man känner. Det finns något dramatiskt i ett sådant ledarideal, ett kompromisslöst ledarskap. Som en deltagare en gång vräkte ur sig i en gruppövning: ”Jag är ingen team-player, jag är född till chef, och om jag inte är den viktigaste personen i rummet är jag i fel rum.”

Problemet med det här idealet är att medarbetare oftast inte behöver någon som dominerar så mycket. Beteendet får inte plats i normala organisationer, det behövs inte och istället för inspirerande blir det aggressivt och toxiskt. Att medarbetarna ska bli verktyg och resurser för chefens stordåd – det hör man ju hur galet det blir. Det är inte hållbart i de organisationer vi har idag.

Det finns även medarbetare som bär på det här ledaridealet. Man förväntar sig en slags Jesus som sveper bort det dåliga, öppnar upp alla möjligheter och skapar mening i tillvaron. Det är höga krav att ställa på sina chefer, och det finns en särskild lockelse i det: När man ställer så höga krav på chefen blir det egna ansvaret mindre.

”Ledarskapets väktare”

Titta nu på det här citatet, från en annan kommentator.

Leaders are not…warriors. Leaders are custodians of leadership.

Ledare är ledarskapets väktare. Det är vackert uttryckt, och lyfter fram ansvaret och träningen hos en ledare.

Med det här idealet blir kravet på chefer och ledare att de får organisationer att fungera bättre. De står i organisationens tjänst, inte tvärtom. Men deras tjänst är central – chefer och ledare är helt nödvändiga för att helheten ska fungera och för att alla som arbetar ska få ut så mycket som möjligt av sitt arbete.

Rollen kräver kompetens, personlig mognad och träning, och det är i förbigående sagt det som undersökningen ovan i Harvard Business Review tittar på. Man frågar efter en rad faktorer som går att lära sig: att sätta mål, att uppmuntra förändring, att skapa relationer, samarbete och att visa integritet. De är visserligen krävande egenskaper, men inte mystiska och inte självförhärligande.

Chefen blir verkligen en viktig person i organisationen – men mest för att alla medarbetarnas gemensamma bidrag är så mycket viktigare. När medarbetare har det här ledaridealet, förväntar de sig tydlighet, kommunikation, respekt, nyfikenhet och lite ordning.

Det betyder inte att man säger nej till visioner och modiga mål. Visioner behövs. Men visionen blir ett verktyg och en resurs för att stödja medarbetarnas arbete, istället för att chefen bara ser medarbetarnas arbete som en resurs för att nå den egna visionen.

I de här kommentarerna tog man tydlig ställning, och det finns mycket som tyder på att båda de här ledaridealen lever och frodas hos olika chefer och medarbetare i organisationer. Eftersom de är så olika, får de också helt olika effekter på ledningskultur, rekrytering, organisationskultur och naturligtvis chefsträning.

Så – vilket ledarideal passar er bäst?

 

Ref artikel: Zenger, J. & Folkman, J. – Research: Women Score Higher Than men in Most Leadership Skills. Harvard Business Review, 25 juni 2019

Kunskap är makt, men det är generöst att dela med sig:

Lämna en kommentar